Utställning och uppflyttad Lkl spår
I fredags morse bar det iväg till Åland för Internationell utställning på Eckerö. I sällskapet var det jag och Kenneth med Zyrran, Marie med Peg och Susanne med Biggle. En liten bit från färjeterminalen ligger Sandviken där vi checkade in på hotellet.
Kunde inte vara ett bättre ställe - precis vid havet och en jättefin sandstrand.
När vi hade varit och inhandlat lite mat i byns matvaruaffär så tog vi en sväng till det ställe där dom bl.a. spelade in Saltkråkan.
När vi kom tillbaka till hotellet så satte vi oss ute och åt inhandlad kyckling och revbenspjäll, potatissallad och drack lite vin och öl vid hotellets dansbana.
Sen tog en sväng med hundarna ner till stranden där dom rusade runt ett tag. På kvällen åt vi en god middag och socialiserade innan det var dags att gå och lägga sig.
Lördagens stora händelse var i Eckeröhallen. Ullis och Stefan var även dom på finsk mark för att ställa Grim och Gunde.
Jag fick stora äran att ställa Biggles. Vidare med CK och sen en fin placering som 3:a i bästa hanhund. Pappa Gunde tog hem segern med broder Grim hack i häl. Detta innebar även att Gunde blev Finsk och Internationell utställningschampion.
Sen var det Zyrrans tur som vann sin klass med CK men tyvärr inte blev placerad i bästa tik.
Men som sagt, hennes tid kommer..... då jäklar.
Vi var åter hemma i Stockholm vid 22-tiden. Hopp i säng för att stiga upp tidigt även på lördags morgonen. Nu var det spårtävling på gång.
Det blåste ganska hyfsat och sen var det torr stubbåker. Jag var inte speciellt nervös eftersom vi har spårat på både stubbåker och blåsväder.
Första sträckan var bedrövlig på spåret, ofokuserad och vimsig, missade första pinnen. Dom tankarna som kom upp i mitt huvud är inget jag tänker redogöra för här i bloggen :-) Första vinkeln tog hon galant.... jag var lite förvånad.... sen var det ungefär som om ett ljus gick upp för damen. Jäklar vad hon spårade.... pinne nr 2 in och även slutet. Detta resulterade i en bedrövlig 7:a i betyg men än var ju inte loppet kört.
Under dagen skrapade vi ihop följande poäng:
Platsliggningen gav oss 10 - 10
Budföringen 7 - 9 (Hon gjorde någon konstig lov nere hos mottagaren innan hon satte sig)
Linförighet 9,5 - 9
Framförgående 10 - 9
Platsläggande 9,5 - 10
Inkallning 10 - 9,5
Apportering 8 - 8 (hon väntade i alla fall på kommando)
Hopp över hinder 0 - 0 ( hoppar ut fint hamnar några meter för långt ut på sidan och springer förbi även när jag gav henne ett dubbelkommando)
Återigen så nollade hon hindret - ngt som vi jobbar på förvisso så jag hoppas att det kommer att gå bättre när vi kör lkl 2 i oktober.
Summan av kardemumman blev 242 poäng
Det har varit en bra helg resultatmässigt i alla fall. Appellen är avklarad så nu kan vi lägga krutet på skogspår.
När vi kom tillbaka till hotellet så satte vi oss ute och åt inhandlad kyckling och revbenspjäll, potatissallad och drack lite vin och öl vid hotellets dansbana.
Lördagens stora händelse var i Eckeröhallen. Ullis och Stefan var även dom på finsk mark för att ställa Grim och Gunde.
Vi var åter hemma i Stockholm vid 22-tiden. Hopp i säng för att stiga upp tidigt även på lördags morgonen. Nu var det spårtävling på gång.
Det blåste ganska hyfsat och sen var det torr stubbåker. Jag var inte speciellt nervös eftersom vi har spårat på både stubbåker och blåsväder.
Första sträckan var bedrövlig på spåret, ofokuserad och vimsig, missade första pinnen. Dom tankarna som kom upp i mitt huvud är inget jag tänker redogöra för här i bloggen :-) Första vinkeln tog hon galant.... jag var lite förvånad.... sen var det ungefär som om ett ljus gick upp för damen. Jäklar vad hon spårade.... pinne nr 2 in och även slutet. Detta resulterade i en bedrövlig 7:a i betyg men än var ju inte loppet kört.
Under dagen skrapade vi ihop följande poäng:
Platsliggningen gav oss 10 - 10
Budföringen 7 - 9 (Hon gjorde någon konstig lov nere hos mottagaren innan hon satte sig)
Linförighet 9,5 - 9
Framförgående 10 - 9
Platsläggande 9,5 - 10
Inkallning 10 - 9,5
Apportering 8 - 8 (hon väntade i alla fall på kommando)
Hopp över hinder 0 - 0 ( hoppar ut fint hamnar några meter för långt ut på sidan och springer förbi även när jag gav henne ett dubbelkommando)
Återigen så nollade hon hindret - ngt som vi jobbar på förvisso så jag hoppas att det kommer att gå bättre när vi kör lkl 2 i oktober.
Summan av kardemumman blev 242 poäng
Det har varit en bra helg resultatmässigt i alla fall. Appellen är avklarad så nu kan vi lägga krutet på skogspår.
Åland åter säkert...
eftersom vi har åkt hem.... Resan har varit underbart rolig med många skratt. Tack Marie och Susanne för en mycket trevlig fredagskväll och framför altt för erat trevliga sällskap idag.
Utförligare rapport kommer i morgon med många bilder.....
//tröttmössa
Utförligare rapport kommer i morgon med många bilder.....
//tröttmössa
Kompass och karta
Efter jobbet stoppade jag in hundarna i bilen och åkte till Södertälje och köpte mig ett kompass. På bevakningen var det nämligen lektion i kompass och karta.
Eftersom jag var lite tidigare på klubben så fick båda hundarna ett lydnadspass. Eddie fick sig även en genomkörare på agilityplanen - gissa om han tyckte det va kul? Även om det var några år sedan så satt både slalom och platta tunneln i minnet på lilla lurvas.
Zyrran var på "G" och gjorde ett utmärkt framförgående idag. I övrigt så var det som vanligt med hennes träning, dvs jag var jätte nöjd.
Sen var det dags för lektionsbänken. kordinater, norr, söder, grader och km.... nu jäklar kan jag (förmodligen) känna mig trygg ute i skogen..... för jag kan sköta ett kompass:-)
Eftersom jag var lite tidigare på klubben så fick båda hundarna ett lydnadspass. Eddie fick sig även en genomkörare på agilityplanen - gissa om han tyckte det va kul? Även om det var några år sedan så satt både slalom och platta tunneln i minnet på lilla lurvas.
Zyrran var på "G" och gjorde ett utmärkt framförgående idag. I övrigt så var det som vanligt med hennes träning, dvs jag var jätte nöjd.
Sen var det dags för lektionsbänken. kordinater, norr, söder, grader och km.... nu jäklar kan jag (förmodligen) känna mig trygg ute i skogen..... för jag kan sköta ett kompass:-)
Dagens träning..
...har varit att ligga still på rygg i soffan. Jätteskönt att inte göra nått - det har ju varit en del hektiska veckor sen en tid tillbaka och det kände kroppen av idag.
Nu ska vi hoppa i sängen och glo lite på TV innan John Blund kommer.
Lydnadspass med instruktör
Direkt iväg efter jobbet för att ta få en drillning i lydnad. Det är så lätt att rätta till småfelen som ibland smyger sig in och allt beror på att hon hinner aldrig befästa dessa. Om hon går lång fram i fritt följ så går det att fixa till med små enkla knep och efter några minuter fungerar det.
Hon gör jättefina vänstersvängar MEN det är dom små centimetrarna det handlar om och detta ska vi jobba på nu. Hon tror ibland att hon kan allt och då anstränger hon sig inte som hon bör göra. Då får man jobba upp motivationen och det blir genast mycket bättre.
Inkallningen var mycket bra och hon sprang inte in i mina ben den här gången..... och det tackar vi för. Hoppet jobbar vi på eftersom hon har lite tendes till att tjuva. Här har vi en del att jobba på - inte själva momentet i sig - men just säkerheten i att hopp alltid betyder hopp, oavsett var på planen man befinner sig.
Apporteringen gick bra till slut - hon brinner ju för apportbocken - och jag vet hur jag ska fortsätta vårt arbete.
Fjärren till lkl 2 är snart klar. Hon gör jättefina skiften på 2,5 meter så vi ska bara utöka. Rutan gick också jättebra, vid första skicket så får hon springa rakt igenom och vid nästa skick så stannade jag henne och det är inga problem.
Det vi inte tränade på idag var framförgåendet och inkallning med ställande.
Jag hoppade sen över måndagsträningen på klubben eftersom jag har varit borta rätt mycket från hemmet. Jag insåg när jag kom hem att jag hade två alternativ: Dammsuga eller att döpa dammtussar/hundhår - jag plockade fram snabelbrakaren. Mattorna är skakade, diskmaskin och tvättmaskin går för fullt så nu får jag med gott samvete slänga mig i soffan:-)
Hon gör jättefina vänstersvängar MEN det är dom små centimetrarna det handlar om och detta ska vi jobba på nu. Hon tror ibland att hon kan allt och då anstränger hon sig inte som hon bör göra. Då får man jobba upp motivationen och det blir genast mycket bättre.
Inkallningen var mycket bra och hon sprang inte in i mina ben den här gången..... och det tackar vi för. Hoppet jobbar vi på eftersom hon har lite tendes till att tjuva. Här har vi en del att jobba på - inte själva momentet i sig - men just säkerheten i att hopp alltid betyder hopp, oavsett var på planen man befinner sig.
Apporteringen gick bra till slut - hon brinner ju för apportbocken - och jag vet hur jag ska fortsätta vårt arbete.
Fjärren till lkl 2 är snart klar. Hon gör jättefina skiften på 2,5 meter så vi ska bara utöka. Rutan gick också jättebra, vid första skicket så får hon springa rakt igenom och vid nästa skick så stannade jag henne och det är inga problem.
Det vi inte tränade på idag var framförgåendet och inkallning med ställande.
Jag hoppade sen över måndagsträningen på klubben eftersom jag har varit borta rätt mycket från hemmet. Jag insåg när jag kom hem att jag hade två alternativ: Dammsuga eller att döpa dammtussar/hundhår - jag plockade fram snabelbrakaren. Mattorna är skakade, diskmaskin och tvättmaskin går för fullt så nu får jag med gott samvete slänga mig i soffan:-)
Patrullstig, spår och uppletande = sovande hund hemma:-)
Vi träffade ute på Ekerö idag, Susanne med Nova och Biggles, Lena med Elsa och Drama, Lotta med Thomas + barn och jag med Eddie, Zyrran och tro´t om ni vill: Kenneth:-)
Vilken dag. Jag la ett spår till Elsa som gick både upp och ner i skogsbackar och stenpartier. Lotta J som gick med Elsa sa att spåret var svårt... för föraren. Jag la även ett serpentinspår till Zyrran som hon skulle få ta efter patrullstigen.
Lena var så gullig (efter lite hot) att hon riggade patrullstigen med ljud- och vindfiggar. Zyrrans prestation i det hela kan tolkas på många sätt:-) Hon gjorde några små markeringar på vindfiggarna (Emelie och Simon, Thomas barn). Ljudfiggen (Lotta) tog hon förmodligen först på vind och senare på ljud. Släppte Zyrran och hon springer ut halvvägs.... nu blev det lite läskigt sa hon och började nosa runt. När dessutom Lotta ropade på henne så såg hon ännu mer orolig ut eftersom "det" i skogen visste va hon hette 'ler*.
Raggen var rest på damen och hon visste inte hur hon skulle agera... när hon sen insåg att det var Lotta så gav hon sig iväg med ett lycko-pip. Vi måste träna på det här.... allt för att bygga upp hennes förtroende. Zyrran anser ju att utan matte så kan det ju vara farliga saker i skogen.
Zyrrans spår gick bra - inga försök till att gena och vinda in apporterna. Kenneth hängde på där bak genom snår och ris - han var tapper.
Sen var det uppletande. För Zyrrans del så lades 3 föremål ut. Föremålen var redan utlagda när hon kom fram till rutan och hon greppade inte riktigt vad hon skulle göra. Susanne fick gå ut i en båge utan att visa något föremål. Efter så var hon taggade och sprang ut för att leta. In med första föremålet och sen ut och leta igen. När nummer två var inhämtat med samma glädje så avslutade jag - ville inte riskera att det blev ett misslyckande. Eftersom det var några månader sedan vi körde uppletande så tyckte jag att hon skötte sig riktigt bra.
Eddie fick träffa lilla Drama också. Den lilla rottweilerflickan undrade vad det var som gick på 4 ben.... och dessutom visade tänder när man var för närgången. Mystisk typ sa Drama.
Vi anlände hemmet vid 18.30 och både jag, Kenneth och hundarna var rätt slut.... Zyrran var mer som en urvriden disktrasa på golvet i köket medans jag och Kenneth tog hand om alla svamp vi hade fått av Lotta.
Smörstekta kantareller på mackka går inte av för hackor:-)
Tack alla för idag. Trevligt sällskap och bra väder är inte fy skam.... trevliga hundar ger ju den där enorma guldkanten på tillvaron.
Vilken dag. Jag la ett spår till Elsa som gick både upp och ner i skogsbackar och stenpartier. Lotta J som gick med Elsa sa att spåret var svårt... för föraren. Jag la även ett serpentinspår till Zyrran som hon skulle få ta efter patrullstigen.
Lena var så gullig (efter lite hot) att hon riggade patrullstigen med ljud- och vindfiggar. Zyrrans prestation i det hela kan tolkas på många sätt:-) Hon gjorde några små markeringar på vindfiggarna (Emelie och Simon, Thomas barn). Ljudfiggen (Lotta) tog hon förmodligen först på vind och senare på ljud. Släppte Zyrran och hon springer ut halvvägs.... nu blev det lite läskigt sa hon och började nosa runt. När dessutom Lotta ropade på henne så såg hon ännu mer orolig ut eftersom "det" i skogen visste va hon hette 'ler*.
Raggen var rest på damen och hon visste inte hur hon skulle agera... när hon sen insåg att det var Lotta så gav hon sig iväg med ett lycko-pip. Vi måste träna på det här.... allt för att bygga upp hennes förtroende. Zyrran anser ju att utan matte så kan det ju vara farliga saker i skogen.
Zyrrans spår gick bra - inga försök till att gena och vinda in apporterna. Kenneth hängde på där bak genom snår och ris - han var tapper.
Sen var det uppletande. För Zyrrans del så lades 3 föremål ut. Föremålen var redan utlagda när hon kom fram till rutan och hon greppade inte riktigt vad hon skulle göra. Susanne fick gå ut i en båge utan att visa något föremål. Efter så var hon taggade och sprang ut för att leta. In med första föremålet och sen ut och leta igen. När nummer två var inhämtat med samma glädje så avslutade jag - ville inte riskera att det blev ett misslyckande. Eftersom det var några månader sedan vi körde uppletande så tyckte jag att hon skötte sig riktigt bra.
Eddie fick träffa lilla Drama också. Den lilla rottweilerflickan undrade vad det var som gick på 4 ben.... och dessutom visade tänder när man var för närgången. Mystisk typ sa Drama.
Vi anlände hemmet vid 18.30 och både jag, Kenneth och hundarna var rätt slut.... Zyrran var mer som en urvriden disktrasa på golvet i köket medans jag och Kenneth tog hand om alla svamp vi hade fått av Lotta.
Smörstekta kantareller på mackka går inte av för hackor:-)
Tack alla för idag. Trevligt sällskap och bra väder är inte fy skam.... trevliga hundar ger ju den där enorma guldkanten på tillvaron.
Bevakning
I morse samlades vi på Södertälje BK för att sedan åka vidare till Almnäs. Väl på plats så placerades hundarna i basen. Vi var 8 ekipage så vi delade upp oss, 4 skulle gå bevakning först och sen spårupptag och dom andra 4 körde bakvänd ordning.
Zyrran sköter så så himla bra i basen. Hon fick gott betyg av basvakten.
När vi sedan gick patrullstigen så markerade hon två vindfiggar och en ljudfigge. Min lilla dam har inga som helst problem med markeringarna. Det stora problemet är naturligtvis jag. Hon jobbar fint på stigen, söker av och rätt som det är så slänger hon upp nosen och gör en ganska svag markering..... jag blir osäker... Finns det någon där??? Jag måste lära mig att svaga markeringar är inget...
När hon sen får in vindfiggen i nosen så är det ju så klockrent. Hon kan släppa markeringen och ta upp den igen. Vi måste jobba på att hon ska behålla markeringen längre stunder. Här kan jag också se en av hennes stora fördelar, hon släpper för att sedan återgå utan problem.
Spårupptaget gick bra. Hon undrade först var vi gjorde på ängen där det inte fanns något spår... när hon väl kom fram till spåret så tog hon det klockrent åt rätt håll.
Hon fick ytterlige ett spår där vi startade med spårupptag - såg mönstret igen - ngt tveksam tills hon hittar spåret och sen går det som tåget. Känslan att spåra med Zyrran blir bara bättre och bättre, jag litar på henne fullt ut och hon grejar spåren och föremålen galant.
Efter Almnäs åkte jag och plockade upp min 90-åriga mormor. Bjöd henne på mat och fixade några matlådor till henne och sen fick hon naturligtvis skjuts hem.
Nu ska jag sätta mig framför TV och titta på Musikmaskinen som börjar kl. 20.00. '
I morgon är en ny dag med sovmorgon:-)
Zyrran sköter så så himla bra i basen. Hon fick gott betyg av basvakten.
När vi sedan gick patrullstigen så markerade hon två vindfiggar och en ljudfigge. Min lilla dam har inga som helst problem med markeringarna. Det stora problemet är naturligtvis jag. Hon jobbar fint på stigen, söker av och rätt som det är så slänger hon upp nosen och gör en ganska svag markering..... jag blir osäker... Finns det någon där??? Jag måste lära mig att svaga markeringar är inget...
När hon sen får in vindfiggen i nosen så är det ju så klockrent. Hon kan släppa markeringen och ta upp den igen. Vi måste jobba på att hon ska behålla markeringen längre stunder. Här kan jag också se en av hennes stora fördelar, hon släpper för att sedan återgå utan problem.
Spårupptaget gick bra. Hon undrade först var vi gjorde på ängen där det inte fanns något spår... när hon väl kom fram till spåret så tog hon det klockrent åt rätt håll.
Hon fick ytterlige ett spår där vi startade med spårupptag - såg mönstret igen - ngt tveksam tills hon hittar spåret och sen går det som tåget. Känslan att spåra med Zyrran blir bara bättre och bättre, jag litar på henne fullt ut och hon grejar spåren och föremålen galant.
Efter Almnäs åkte jag och plockade upp min 90-åriga mormor. Bjöd henne på mat och fixade några matlådor till henne och sen fick hon naturligtvis skjuts hem.
Nu ska jag sätta mig framför TV och titta på Musikmaskinen som börjar kl. 20.00. '
I morgon är en ny dag med sovmorgon:-)
Snart är det helg igen:-)
Onsdagens guldkant var bevakningsträningen på Södertälje BK. Jag var som vanligt där lite innan och körde lydnad. Mycket tid lades på apportering och hopp (som vi nollade i helgen).
Rutan som vi behöver till starten i lkl 2 körde vi också. Hon är så samarbetsvillig och glad på planen så det går rysningar genom hela kroppen.
På bevakningen sen kördes det patrullstig. Hon plockade första ljudfiggen på vind men markerade sen ljudet kanonfint. VInden tog hon också (som visade sig vara ett par byxor som hängde i skogen). Spårövergången missade hon men tog en vindmarkering på vimpeln istället *ler*. Sista ljudfiggen fixade hon också galant.
Att se min lilla hoppetossa ligga och rulla ihop sig i basen på sin dyna är en fröjd. Lugn och sansad. I samma stund hon får kopplet på sig så är energin påkopplad och hon vill jobba.
Jag somnade ovaggad i går kväll.
Dagens aktivitet var att plocka fram cykeln och plocka ner rottweiler som var helt galen när hon fattade vad vi skulle göra. Vi styrde mot Botkyrka BK där vi mötte Lotta J. Vi drack kaffet jag hade med mig och Zyrran sprang runt i lekhagen.
Sen tog jag Zyrran och cykeln hem medans Lotta åkte bil hem till mig. Vi körde ungefär 8 km totalt och det är ganska lagom. Zyrran är inte så påtaglit slut... utan mer behaglig - dvs behagligt aktiv inomhus *ler*
I morgon är det fredag och efter jobbet ska jag åka och hämta Zyrrans nya halsband...... hon kommer ju att bli ännu vackrare nu:-)
Rutan som vi behöver till starten i lkl 2 körde vi också. Hon är så samarbetsvillig och glad på planen så det går rysningar genom hela kroppen.
På bevakningen sen kördes det patrullstig. Hon plockade första ljudfiggen på vind men markerade sen ljudet kanonfint. VInden tog hon också (som visade sig vara ett par byxor som hängde i skogen). Spårövergången missade hon men tog en vindmarkering på vimpeln istället *ler*. Sista ljudfiggen fixade hon också galant.
Att se min lilla hoppetossa ligga och rulla ihop sig i basen på sin dyna är en fröjd. Lugn och sansad. I samma stund hon får kopplet på sig så är energin påkopplad och hon vill jobba.
Jag somnade ovaggad i går kväll.
Dagens aktivitet var att plocka fram cykeln och plocka ner rottweiler som var helt galen när hon fattade vad vi skulle göra. Vi styrde mot Botkyrka BK där vi mötte Lotta J. Vi drack kaffet jag hade med mig och Zyrran sprang runt i lekhagen.
Sen tog jag Zyrran och cykeln hem medans Lotta åkte bil hem till mig. Vi körde ungefär 8 km totalt och det är ganska lagom. Zyrran är inte så påtaglit slut... utan mer behaglig - dvs behagligt aktiv inomhus *ler*
I morgon är det fredag och efter jobbet ska jag åka och hämta Zyrrans nya halsband...... hon kommer ju att bli ännu vackrare nu:-)
Galna älgar och lösa hundar
När jag kom hem så tog jag ut hundarna i skogen. Terränggående upp och ner för backar. Efter ett tag kom vi ner till ängarna. Följer grusvägen och ser på avstånd att vi får möte av en person som förmodligen är ute på sin dagliga runda.Funderar på om jag ska koppla upp (sociala) Zyrran eller svänga till vänster och ta mig upp i terrängen igen. Blir kvar på vägen kopplar henne. Personen i fråga går förbi och min telefon ringer. Min kära bror är på tråden.
Rätt som det är så bara brakar det till i snåren bredvid mig och vad får jag se?? Två galna älgar som är på väg ut på vägen där jag står men som tur är så vänder dom och springer längs med grusvägen där jag står. Vid det här laget är jag livrädd... vrålar i telefonen till min bror att häng kvar för jag måste springa.... gissa om jag sprang naturligtvis valde jag motsatta hållet mot älgarnas vägval.....
Efter ungefär 100 meter så inser jag att jag inte har några älgar hack i häl... vilken tur. Hundarna undrade vad som hände med matte. Eddie sprang ju glad som alltid samtidigt som han skällde.... Zyrran hakade på mig utan problem men hade av naturliga skäl lite koll bakåt........ hon verkar ställa upp på mig i krislägen *ler*
Vi fortsatte vår skogsrunda och efter ytterligare 10 minuter så svänger vi upp i terrängen igen. Kopplar loss hundarna och trivs i miljön som är underbar. Då hör jag någon vråla: STANNA!!!!"
Jag tittar upp och får se en airendal terrier stå och blänga på oss. Kommenderade hundarna sitt och ställde mig framför. Ingen ägare i sikte förrän efter en stund. Min första tanke var: Skönt, bara en hund och ingen älg!!!
Husse hade stannat för att knyta skorna och hunden som var kopplad eftersom hon var i löp hade dragit iväg. Allt gick smärtfritt - inte ens Eddie muttrade.
När vi sen kom hem så körde Zyrran och jag lite apporteringsträning. Mycket nöjd med dagens övning. Inget tugg och inget hoppande på apporten.
Sen fixade vi lite hemma för vi väntade halva släkten då Micke-Picke-Päronpung fyllde 17 i dag:-)
Av oss fick han en vattenpipa - han är mycket nöjd.... kravet är bara att vi ska få låna den ibland:-)
Sen kan ju man fråga sig varför jag har lite älgfobi?? Titta på klippen nedan så får ni ser - älgar är inte kloka.
Träning på apportering och hopp:-)
Vi körde igång redan idag med att försöka stärka upp momenten som strulade i helgen. Vi började med att värma upp med linförighet, framförgående, läggande under gång och inkallning.
Sen var det dax för apportering.... Vi har tränat på att inte tjuvstarta och att få bort tugget som hon har när det blir lite för roligt. En apporteringsglad hund är inte alltid en fördel..... men jag kände att Zyrran efter en stund fattade vad jag ville..... Apporteringen får vi nöta på lite i morgon också.
Hoppet är också ett moment som är sjukt roligt enligt Zyrran. Vi har haft kommendering och kommendering och kommendering.... och till slut så slutade det att rycka i den lilla rottweilerkroppen så fort hon hörde ett ljud. Nöta, nöta och nöta.
Måste även berätta att i dag har jag åkt efter Zyrran på appellplanen. Det kan lätt hända om man har lagt ner hunden och någon annan rätt som det är bara sular iväg en boll..... Zyrran startade så grästovorna flög och jag hängde på eftersom jag satt i andra änden av kopplet........ som gammal hästtjej så sitter det liksom i ryggmärgen att man släpper inte greppet i första taget... men till slut släppte jag och Zyrran gjorde några glada ärevarv. Så kan det gå med en glad och livlig hund.
Naturligtvis så fick Eddie sin beskärda del även idag. Han har blivit en aning säkrare på rutan och går inte upp lika fort i varv.... kan det vara så att vi har tagit ytterligare ett steg mot vår tusenmilavandring?
Sen var det dax för apportering.... Vi har tränat på att inte tjuvstarta och att få bort tugget som hon har när det blir lite för roligt. En apporteringsglad hund är inte alltid en fördel..... men jag kände att Zyrran efter en stund fattade vad jag ville..... Apporteringen får vi nöta på lite i morgon också.
Hoppet är också ett moment som är sjukt roligt enligt Zyrran. Vi har haft kommendering och kommendering och kommendering.... och till slut så slutade det att rycka i den lilla rottweilerkroppen så fort hon hörde ett ljud. Nöta, nöta och nöta.
Måste även berätta att i dag har jag åkt efter Zyrran på appellplanen. Det kan lätt hända om man har lagt ner hunden och någon annan rätt som det är bara sular iväg en boll..... Zyrran startade så grästovorna flög och jag hängde på eftersom jag satt i andra änden av kopplet........ som gammal hästtjej så sitter det liksom i ryggmärgen att man släpper inte greppet i första taget... men till slut släppte jag och Zyrran gjorde några glada ärevarv. Så kan det gå med en glad och livlig hund.
Naturligtvis så fick Eddie sin beskärda del även idag. Han har blivit en aning säkrare på rutan och går inte upp lika fort i varv.... kan det vara så att vi har tagit ytterligare ett steg mot vår tusenmilavandring?
Rottis SM i Munkfors.
I fredags startade jag och Kenneth resan mot Värmlands skogar med både Eddie och Zyrran. Tittade in på Munkfors BK innan vi drog vidare till huset där Thomas och Lotta väntade.
Nu vet jag att hon har resurser för att klara av kalaset och det kommer att bli hårdträning med apporten.... eftersom den har för stort värde för damen.
Detta var även min debut i brukset och det kommer garanterat att bli fler starter..... tänker inte säga när:-)
Ett helt underbart ställe som ligger ute i skogen. När man kliver ut på trappen hör man forsen brusa. Hundarna stormtrivdes och om jag säger att Zyrran röjde rejält på tomten så är det inte direkt någon överdrift.
Det var inte bara hundarna som gillade huset där vi bodde. Köket gillade jag - där man har spart den gamla järnspisen från förr.... jag vill också ha en sån!!!!
På lördag morgon var det bara att kliva upp 04.00. Vi var på plats på klubben straxt efter 06.00. Lottningen gick en stund senare och jag drog startnummer 7 och skulle gå som sista ekipage. Det hade varit många avhopp i appellen.
Fokuserad som man är så lydde jag bara order och gick ut på gården för samling. Sen bar det av med bilarna och jag blev den som blev avsläpt först. Helt plötsligt fick jag samtal på mobilen och det var Kenneth som undrade var jag var??? Jag hade visst lyckats smita utan deras veskap. Lotta ropade i något i bakgrunden om att hon hade väl för tusan inte åkt till Munkfors för att missa Zyrrans spår????? Undra vad hon menade.
Efter ytterligare 20 minuter kommer en bil och svänger upp bakom min parkerade pansarvagn... och ut hoppar Lotta i sällskap med Eikka (ägare till Just Ask Nixon - halvbror till Zyrran). Dom flinade glatt och skulle minsan se Zyrrans spår. Basta!
Spåret avlöpte med gott resultat och betyg 9,5 av båda domarna. Men jag var nog fasiken mer nervös när jag la spåret än när Zyrran skulle spåra.
Sen bar det iväg till klubben. Platsliggningen var på tur. Endast 4 hundar fortsatte med lydnaden och på platsen gick en upp och en satte sig. Zyrran fick full pott.
Budföringen var jag inte nervös över. Skickar Zyrran som stannar några meter från mottagaren som då ropar hennes namn och då springer hon in och sätter sig. Betyg 7.
Sen var det lydnaden där åkte linförigheten ner på en 8 eftersom hon vid avslutet var mycket sen mitt sitt sättande.
Framförgåendet var jag nöjd med, betyg 8 och 9.
Läggande under gång var full pott -10
Inkallningen inbringade 8,5 och 9 - hon har ju förmåga att springa in i mina ben!!!
Apporteringen - hunden tjuvstartar och vi får till en snygg 0:a
Jag var fortfarande rätt lugn när vi går fram till hindret. Zyrran startar på mitt kommando MEN missbedömer avstampen och både jag och tävlingsledaren var förvånade över att hon över huvudtaget kom över utan att slå i. Landningen blir därefter. Zyrran sitter i stort sätt med hindret under hakan och när hon får kommandot "hopp" så inser hon att det går inte att komma över och springer därför runt - betyg 0.
Det var inte bara hundarna som gillade huset där vi bodde. Köket gillade jag - där man har spart den gamla järnspisen från förr.... jag vill också ha en sån!!!!
På lördag morgon var det bara att kliva upp 04.00. Vi var på plats på klubben straxt efter 06.00. Lottningen gick en stund senare och jag drog startnummer 7 och skulle gå som sista ekipage. Det hade varit många avhopp i appellen.
Fokuserad som man är så lydde jag bara order och gick ut på gården för samling. Sen bar det av med bilarna och jag blev den som blev avsläpt först. Helt plötsligt fick jag samtal på mobilen och det var Kenneth som undrade var jag var??? Jag hade visst lyckats smita utan deras veskap. Lotta ropade i något i bakgrunden om att hon hade väl för tusan inte åkt till Munkfors för att missa Zyrrans spår????? Undra vad hon menade.
Efter ytterligare 20 minuter kommer en bil och svänger upp bakom min parkerade pansarvagn... och ut hoppar Lotta i sällskap med Eikka (ägare till Just Ask Nixon - halvbror till Zyrran). Dom flinade glatt och skulle minsan se Zyrrans spår. Basta!
Spåret avlöpte med gott resultat och betyg 9,5 av båda domarna. Men jag var nog fasiken mer nervös när jag la spåret än när Zyrran skulle spåra.
Sen bar det iväg till klubben. Platsliggningen var på tur. Endast 4 hundar fortsatte med lydnaden och på platsen gick en upp och en satte sig. Zyrran fick full pott.
Budföringen var jag inte nervös över. Skickar Zyrran som stannar några meter från mottagaren som då ropar hennes namn och då springer hon in och sätter sig. Betyg 7.
Sen var det lydnaden där åkte linförigheten ner på en 8 eftersom hon vid avslutet var mycket sen mitt sitt sättande.
Framförgåendet var jag nöjd med, betyg 8 och 9.
Läggande under gång var full pott -10
Inkallningen inbringade 8,5 och 9 - hon har ju förmåga att springa in i mina ben!!!
Apporteringen - hunden tjuvstartar och vi får till en snygg 0:a
Jag var fortfarande rätt lugn när vi går fram till hindret. Zyrran startar på mitt kommando MEN missbedömer avstampen och både jag och tävlingsledaren var förvånade över att hon över huvudtaget kom över utan att slå i. Landningen blir därefter. Zyrran sitter i stort sätt med hindret under hakan och när hon får kommandot "hopp" så inser hon att det går inte att komma över och springer därför runt - betyg 0.
Summan blev 217 poäng och 7 poäng från uppflytt...(en andra placering på Rottweiler SM i appellklass)
Nu vet jag att hon har resurser för att klara av kalaset och det kommer att bli hårdträning med apporten.... eftersom den har för stort värde för damen.
Detta var även min debut i brukset och det kommer garanterat att bli fler starter..... tänker inte säga när:-)
Bevakning i mörker och regn
Ut till Södertälje BK och startade med lydnaden. Samtliga moment gick jättebra och det är så roligt när vi kommer till framförgåendet för hon vet precis vad som ska hända - hoppas det håller även på lördag *ler*.
Sen körde vi sittande bevakning och Zyrran gjorde ett kanonjobb. Tiden var satt till 15 minuter och när det var 3-4 minuter kvar så ville hon gärna lägga sig ner. När det var vår tur att gå ut till figgen så var det bara att skicka fram hunden och hänga med in i den bäcksvarta skogen, snubblande över ris och snår.
Tanken som jag fick att hon inte skulle hitta figgen var helt fel för prinsessan hittade rätt på en gång. Att det sen figgen bjöd på pannkakor där ute gjorde ju kvällens arbete till en fest för Zyrrans del.
Den här utbildningen känns så roligt och rätt att jag inte gillar tanken på att jag missar nästa träningstillfället nu på lördag
Nu är det dags att hoppa i sängen och hoppas på att man får upp kroppstemperaturen igen för nerkyld blir man även om man har regnkläder på sig.... fukten har ju en förmåga att krypa in på bara skinnet.
.
Sen körde vi sittande bevakning och Zyrran gjorde ett kanonjobb. Tiden var satt till 15 minuter och när det var 3-4 minuter kvar så ville hon gärna lägga sig ner. När det var vår tur att gå ut till figgen så var det bara att skicka fram hunden och hänga med in i den bäcksvarta skogen, snubblande över ris och snår.
Tanken som jag fick att hon inte skulle hitta figgen var helt fel för prinsessan hittade rätt på en gång. Att det sen figgen bjöd på pannkakor där ute gjorde ju kvällens arbete till en fest för Zyrrans del.
Den här utbildningen känns så roligt och rätt att jag inte gillar tanken på att jag missar nästa träningstillfället nu på lördag
Nu är det dags att hoppa i sängen och hoppas på att man får upp kroppstemperaturen igen för nerkyld blir man även om man har regnkläder på sig.... fukten har ju en förmåga att krypa in på bara skinnet.
.
Spår, spår och en massa lek
Efter jobbet tog jag och Jenny hundarna på en liten runda. Hon en lite stökig just nu min lilla dam men något ska man väl ha att jobba med:-)
Jag har dom senaste dagarna koncentrerat mig på bla koppelgåendet som har blivit lite av ett kaos.... det fungerar bra när jag går själv med hundarna men när jag går med någon annan som också har hund så får jag lägga ner lite extra tid. Det är ju lätt i dom situationerna att bli lite slapp eftersom man gärna går och pratar...... men nu ska det till en ändring.
När promenaden var avklarad så åkte jag och Zyrran iväg och la två spår nere vid gamla Södertäljevägen. Liggtid 40-60 minuter. Jag har inget att klaga på men mycket att vara nöjd över. Vinklar var klockrena och pinnarna hittades utan problem. Hon hade ett mycket högt tempo idag men behöll koncentration och nogranhet.
När spåren var avklarade så röjde Zyrran och jag runt på åkern med favoritleksaken. Jäklar vilket drag det är i hunden:-)
Tankarna om tävlingen på lördag har varit både upp och ner. Vissa dagar tvivlar jag inte en sekund på Zyrran medans en annan dag funderar jag på att stanna hemma. Mycket beror nog på att det är min första appelltävling och jag har inga referensramar att gå på. När det gäller lydnadstävlingar så har jag en helt annan kunskap och erfarenhet.
Men vad tusan - går det åt skogen så lär ju inte världen rasa samman och går det bra och vi blir uppflyttade så är det ju skitkul.
Jag har dom senaste dagarna koncentrerat mig på bla koppelgåendet som har blivit lite av ett kaos.... det fungerar bra när jag går själv med hundarna men när jag går med någon annan som också har hund så får jag lägga ner lite extra tid. Det är ju lätt i dom situationerna att bli lite slapp eftersom man gärna går och pratar...... men nu ska det till en ändring.
När promenaden var avklarad så åkte jag och Zyrran iväg och la två spår nere vid gamla Södertäljevägen. Liggtid 40-60 minuter. Jag har inget att klaga på men mycket att vara nöjd över. Vinklar var klockrena och pinnarna hittades utan problem. Hon hade ett mycket högt tempo idag men behöll koncentration och nogranhet.
När spåren var avklarade så röjde Zyrran och jag runt på åkern med favoritleksaken. Jäklar vilket drag det är i hunden:-)
Tankarna om tävlingen på lördag har varit både upp och ner. Vissa dagar tvivlar jag inte en sekund på Zyrran medans en annan dag funderar jag på att stanna hemma. Mycket beror nog på att det är min första appelltävling och jag har inga referensramar att gå på. När det gäller lydnadstävlingar så har jag en helt annan kunskap och erfarenhet.
Men vad tusan - går det åt skogen så lär ju inte världen rasa samman och går det bra och vi blir uppflyttade så är det ju skitkul.
Åhhh... jag glömde....
Stort Grattis till Kristiina och Lilo som blev Lydnadschampion i går i Umeå.... Ni är kanonduktiga......
Lydnad på klubben
Måndagsträning igen - var tar veckorna vägen? Eddie fick första passet. Ömsom vin ömsom vatten *ler*.... men charm har han i alla fall.
Zyrrans träning har jag inte så mycket att säga om - känns stabilt. Det är väl bara att hålla tummarna för att hon och jag håller på lördag.
Fick höra ett mycket bra citat idag:
Alla idioter är utsända för att lära oss andra något.
//Kaj Pollack
Kan inte mer än hålla med:-)
Zyrrans träning har jag inte så mycket att säga om - känns stabilt. Det är väl bara att hålla tummarna för att hon och jag håller på lördag.
Fick höra ett mycket bra citat idag:
Alla idioter är utsända för att lära oss andra något.
//Kaj Pollack
Kan inte mer än hålla med:-)
Sammanfattning av veckan
Tisdagen innebar spår för Zyrrans del. 3 appellspår som gick lysande. Ett lade Lotta på en äng med grönt frodigt gräs och jag la två på betydligt torrare stubbåker. Hon jobbade bra på samtliga spår och eftersom det bara blev en 10 minuters vila mellan spår 1 och 2 och spår 3 fick hon ta direkt efter utan vila så var hon lite trött efteråt.
För omväxlingens skull så sken solen även när Lotta var med :-)
Onsdagen bjöd på bevakningsträning på Södertälje och där körde vi patrullstig. När vi sen skulle hämta hundarna så hade det blivit rejält mörkt så utan ficklampa hade det inte gått att hitta till sin egna hund.
På torsdagen så hade jag privatkurs och vi körde igenom brukslydnaden. Budföringen som Zyrran gjorde var helt perfekt. Kändes roligt:-) Sen finslipade vi på detaljer som kan förbättras. Kändes riktigt bra när jag åkte där ifrån.
Fredagskvällen var vilodag för hundarna och jag gick och sov tidigt eftersom jag skulle upp på lördagen för att träffa bevakningsgänget. Det var en mycket givande dag. Vi fick leta efter en "order" som låg gömd på en äng som talade om vart vi skulle åka och lägga spår. När spåren var lagda så fick vi köra patrullstig och Zyrran var enormt duktigt.
När spåren hade legat i 3½ timmes ihållande regn så var det dags. I klartext kan jag bara säga att det gick åt helvete:-) Men å andra sidan så var det tydligen inte bara Zyrran som hade problem... och det känns ju skönt.
Söndagen bjöd på svampplockning i skogen med Lotta/Tomas inkl. barn, Jenny och Micke med hundar. Efter 2 timmar så var både vi och hundarna nöjda och jag kom hem med en hel del svamp. Jag fick nästan all svamp eftersom ingen annan äter den....... Lägger in lite bilder på dagens skörd.
Tur att världen är berikad med MSN:-)
Kommer hem vid 15-tiden för att konstatera att jag har inga nycklar för att ta mig in. Hundarna har ju hört mig naturligtvis även om jag försöker vara tyst som en mus. Jag hör hur dom piper på andra sidan dörren.
Har för mig att mellersta sonen ska vara hemma från skolan. Vill inte ringa på ifall jag skulle ha fel för då får jag igång hundarna ännu mer.
Ringer hem.... inget svar
Ringer mellersta sonen - mobilsvar
Ringer äldsta sonen - får sms att han är kvar i skolan
Yngsta sonen - inget svar.
Plockar upp den bärbara datorn loggar in och upp på det trådlösa nätverket som fungerar kanon på uteplatsen. Loggar in på MSN och ser att mellersta sonen är online.
Skriver meddelande och frågar om han är hemma - och det va han..... ber honom komma ner och öppna dörren. Han har ju inte hört telefonen eftersom han har haft hörlurarna på sig....
jag säger bara - Tack MSN:-)
Har för mig att mellersta sonen ska vara hemma från skolan. Vill inte ringa på ifall jag skulle ha fel för då får jag igång hundarna ännu mer.
Ringer hem.... inget svar
Ringer mellersta sonen - mobilsvar
Ringer äldsta sonen - får sms att han är kvar i skolan
Yngsta sonen - inget svar.
Plockar upp den bärbara datorn loggar in och upp på det trådlösa nätverket som fungerar kanon på uteplatsen. Loggar in på MSN och ser att mellersta sonen är online.
Skriver meddelande och frågar om han är hemma - och det va han..... ber honom komma ner och öppna dörren. Han har ju inte hört telefonen eftersom han har haft hörlurarna på sig....
jag säger bara - Tack MSN:-)
Långrapport...
I lördags så styrde jag och Zyrran bilen mot Nykvarn och vår spårdag med bevakningen. Vädret var helt kanon med sol och relativt vindstilla. Det enda negativa var myggen som var redigt ettriga i basen.
Instruktörerna ville under dagen se bla spårupptag, minirutan och även spårförmågorna på våra hundar.
För Zyrrans del är jag nöjd. Spårupptaget på stigen hittade hon utan problem men ville gärna bakspåra - men hon ska väl lära sig hon med.
Minirutan fungerade bra. Den är ju så lik uppletandet så hon jobbar på bra.
Spåren skulle vi lägga till varandra. Första sträckan spårade hon som en gud och hittade dom två första föremålen. Sen blev det terrängbyte och vinden kom från höger och då började hon snurra. Jag var passiv tills hon fick upp ett spår och följde efter. Tyvärr så hittade hon inte dom sista föremålen. När vi sen gick iväg för att hämta prylarna med hjälp av spårläggaren så kunde jag konstatera att hon hade gått rätt.
Lena och Hermans spår som jag hade lagt var det samma visa. 2 föremål låg kvar. Kopplade på selen på Zyrran och hon spårade på. Hon hade inga problem att hitta dom andra föremålen.
Det var en nöjd rottis som lade sig till rätta i basen och vilade.
På vägen hem så plockade jag upp Lotta som passade Lizza. Vi satt på framsidan några timmar medans hundarna roade sig själva. Dom leker så fint tillsammans.
Senare på kvällen gick jag, Lotta och Kenneth ner till Storvretsängen för där skulle dom ha öltält. Mycket riktigt.... men hundarna fick inte komma in...... så jag skickade helt enkelt in Kenneth så han fick ta en öl och vi väntade utanför och det blev mycket socialträning för hundarna.
På kvällen slocknade Zyrran helt ovaggad.
Söndagen gick i lugnets tecken. Zyrran hade lite sviter kvar från gårdagen så jag åkte helt enkelt ut i skogen med Lotta och plockade svamt. Hundarna fick vara hundar och springa lösa. Efter 1,5 timmar så hade vi fått ihop lite gula trattisar. Svängde förbi Mc Donalds och åt lite innan jag skjutsade hem Lotta. Jag skulle hem och göra lite nytta men stannade hos mamma och pappa en stund som också fick äran att äta upp kantarellerna.
På kvällen när Kenneth repade så åkte jag till Kennel-mamman för att laga dator. Zyrran hade show hela tiden i alla rum, med alla leksaker. Undra varför hon somnade när vi kom hem.
På kvällen har vi haft träning på Botkyrka..... Eddie satt och skällde och jag blev irriterad. Kunde inte hålla 100% fokus på Zyrran (pga Eddie) så då tappade hon fokus på mig.... Vilken härlig kedjereaktion.....
Ingen bra träning... men nya tag i morgon.
