Träning på apportering och hopp:-)
Vi körde igång redan idag med att försöka stärka upp momenten som strulade i helgen. Vi började med att värma upp med linförighet, framförgående, läggande under gång och inkallning.
Sen var det dax för apportering.... Vi har tränat på att inte tjuvstarta och att få bort tugget som hon har när det blir lite för roligt. En apporteringsglad hund är inte alltid en fördel..... men jag kände att Zyrran efter en stund fattade vad jag ville..... Apporteringen får vi nöta på lite i morgon också.
Hoppet är också ett moment som är sjukt roligt enligt Zyrran. Vi har haft kommendering och kommendering och kommendering.... och till slut så slutade det att rycka i den lilla rottweilerkroppen så fort hon hörde ett ljud. Nöta, nöta och nöta.
Måste även berätta att i dag har jag åkt efter Zyrran på appellplanen. Det kan lätt hända om man har lagt ner hunden och någon annan rätt som det är bara sular iväg en boll..... Zyrran startade så grästovorna flög och jag hängde på eftersom jag satt i andra änden av kopplet........ som gammal hästtjej så sitter det liksom i ryggmärgen att man släpper inte greppet i första taget... men till slut släppte jag och Zyrran gjorde några glada ärevarv. Så kan det gå med en glad och livlig hund.
Naturligtvis så fick Eddie sin beskärda del även idag. Han har blivit en aning säkrare på rutan och går inte upp lika fort i varv.... kan det vara så att vi har tagit ytterligare ett steg mot vår tusenmilavandring?
Sen var det dax för apportering.... Vi har tränat på att inte tjuvstarta och att få bort tugget som hon har när det blir lite för roligt. En apporteringsglad hund är inte alltid en fördel..... men jag kände att Zyrran efter en stund fattade vad jag ville..... Apporteringen får vi nöta på lite i morgon också.
Hoppet är också ett moment som är sjukt roligt enligt Zyrran. Vi har haft kommendering och kommendering och kommendering.... och till slut så slutade det att rycka i den lilla rottweilerkroppen så fort hon hörde ett ljud. Nöta, nöta och nöta.
Måste även berätta att i dag har jag åkt efter Zyrran på appellplanen. Det kan lätt hända om man har lagt ner hunden och någon annan rätt som det är bara sular iväg en boll..... Zyrran startade så grästovorna flög och jag hängde på eftersom jag satt i andra änden av kopplet........ som gammal hästtjej så sitter det liksom i ryggmärgen att man släpper inte greppet i första taget... men till slut släppte jag och Zyrran gjorde några glada ärevarv. Så kan det gå med en glad och livlig hund.
Naturligtvis så fick Eddie sin beskärda del även idag. Han har blivit en aning säkrare på rutan och går inte upp lika fort i varv.... kan det vara så att vi har tagit ytterligare ett steg mot vår tusenmilavandring?
Kommentarer
Trackback
