Eddie & Zyrran

Vi träffade ute på Ekerö idag, Susanne med Nova och Biggles, Lena med Elsa och Drama, Lotta med Thomas + barn och jag med Eddie, Zyrran och tro´t om ni vill: Kenneth:-)

Vilken dag. Jag la ett spår till Elsa som gick både upp och ner i skogsbackar och stenpartier. Lotta J som gick med Elsa sa att spåret var svårt... för föraren. Jag la även ett serpentinspår till Zyrran som hon skulle få ta efter patrullstigen.

Lena var så gullig (efter lite hot) att hon riggade patrullstigen med ljud- och vindfiggar. Zyrrans prestation i det hela kan tolkas på många sätt:-) Hon gjorde några små markeringar på vindfiggarna (Emelie och Simon, Thomas barn). Ljudfiggen (Lotta) tog hon förmodligen först på vind och senare på ljud. Släppte Zyrran och hon springer ut halvvägs.... nu blev det lite läskigt sa hon och började nosa runt. När dessutom Lotta ropade på henne så såg hon ännu mer orolig ut eftersom "det" i skogen visste va hon hette 'ler*.

Raggen var rest på damen och hon visste inte hur hon skulle agera... när hon sen insåg att det var Lotta så gav hon sig iväg med ett lycko-pip. Vi måste träna på det här.... allt för att bygga upp hennes förtroende. Zyrran anser ju att utan matte så kan det ju vara farliga saker i skogen.

Zyrrans spår gick bra - inga försök till att gena och vinda in apporterna. Kenneth hängde på där bak genom snår och ris - han var tapper.

Sen var det uppletande. För Zyrrans del så lades 3 föremål ut. Föremålen var redan utlagda när hon kom fram till rutan och hon greppade inte riktigt vad hon skulle göra. Susanne fick gå ut i en båge utan att visa något föremål. Efter så var hon taggade och sprang ut för att leta. In med första föremålet och sen ut och leta igen. När nummer två var inhämtat med samma glädje så avslutade jag - ville inte riskera att det blev ett misslyckande. Eftersom det var några månader sedan vi körde uppletande så tyckte jag att hon skötte sig riktigt bra.

Eddie fick träffa lilla Drama också. Den lilla rottweilerflickan undrade vad det var som gick på 4 ben.... och dessutom visade tänder när man var för närgången. Mystisk typ sa Drama.

Vi anlände hemmet vid 18.30 och både jag, Kenneth och hundarna var rätt slut.... Zyrran var mer som en urvriden disktrasa på golvet i köket medans jag och Kenneth tog hand om alla svamp vi hade fått av Lotta.

Smörstekta kantareller på mackka går inte av för hackor:-)

Tack alla för idag. Trevligt sällskap och bra väder är inte fy skam.... trevliga hundar ger ju den där enorma guldkanten på tillvaron.