Eddie & Zyrran

Uppdatering av bloggen har varit urusel dom senaste veckorna. Orsaken är inte bara tidsbrist utan även tillgång till dator, då min havererade och byte av hårddisk och att densamma även har varit utlånad till min son på kvällarna då även hans dator gick till dom sälla jaktmarkerna.

Ska försöka göra en lätt sammanställning med lite text och mer bilder:-)


I månadsskiftet oktober-november så var jag och Zyrran iväg på SM-satsning i lydnad. Mycket givande träning med fokus på störning.

Fritt följ


Inkallning med ställande och läggande

Vi tog även en sväng till Rättvik och ställde hund. Det var 8 hundar i klassen och samtliga fick 1:or i kvalitet och Zyrran placerade sig som 5.a.

Konkurransbedömning i Rättvik

Det har blivit en del turer med kommunalt färdmedel till Stockholm där vi har vandrat i Gallerian, Hötorget, Drottninggatan etc...

Det finns rolika saker i Gallerian.


Zyrran tittar på julklappar hos Guldfynd.


Zyrran tycker om statyer - gärna med lite höjd också.

Stora Stockholm begav sig och på kvällen innan så tittar jag på min otroligt skendräktiga tik och jag lovar dyrt och heligt min man att OM hon tar ett cert så ska jag springa naken på gatan.....

Hon tog certet och Kenneth har skrattat gott och väntar.....

Prinsessan.....

Sen kom all snö... i mängder och det har blivit mycket hundliv med bus och lek.

Kollar vad som händer lite längre bort...


Flygfoto på monsterhunden.


Tjohooo....


Du kan inte ta mig!!!


...det kan jag visst.....

Julen har varit lugn och skön - nästa vecka bär det av till My Dog i Göteborg och 2-dagars utställning.

Veckan började med fysträning på måndag då damen fick dra kedja efter sig. På tisdagen tog vi en power-walk på 7 km. När vi kom fram till Salem så mötte vi Lotta och Maya. Hem till Lotta för en fika och sen skjutsade hon hem mig och Zyrran.

Maya och Lotta hängde med in. Det var tur för då blev jag av med den stora svarta plastsäcken som var full med kläder som min son Tobias inte ville ha. Lotta blev glad över kläderna och det förstår jag för vissa var knappt använda..... min son bär helst svarta kläder nu för tiden.

Igår  så var det bevakning, precis som alla andra onsdagar. Det som skilde sig från dom andra onsdagarna var att just igår så regnade det rätt bra.

När man sticker iväg för att lägga sig som figge, regnet öser ner och man kravlar i gruset för att lägga sig under släpvagn så ställde jag mig frågan om man är riktigt klok:-)

Funderade på frågan en stund och bestämde mig för att det är ok att vara 42 år och kräla på backen, eftersom det är så himla roligt att träna hund. Man blir glad när dom blivande bevakningshundarna hittar en och man får kampa och leka med dom glada fyrbenta, det är lön för mödan.

Igår fick jag även låna en skyddsärm av Eva-Lena. Hon agerade även figge då vi provkörde Zyrran. Hon förklarade även varför hon gjorde på ett visst sätt och tanken bakom. Sen att hon även fick dirigera mig är ju inte så konstigt. Zyrran gillade ärmen och blir som sagt skogstokig när hon ser den.

Jag hoppas jag kan träffa Eva-Lena och Mats på onsdag nästa vecka för bl.a lite lydnadsträning.

Ikväll fick jag ställa in aktiviteterna då jag måste förbereda för resan till Boxholm i morgon. Jag fick ju tidigare under året en förfrågan av Lotta Linusson om jag ville vara med den här helgen på "SM-satsning" i lydnad. Det ska bli inomhusträning med arbete på koncentration. Det kan bli väldans spännande då Zyrran aldrig har kört lydnad i en lokal tidigare.

Slänger in en bild på Zyrran när hon ligger i köksoffan och blänger på skafferidörren och hoppas att den ska öppna sig och ett grisöra ska kasta sig handlöst ut.....(lite suddig bild)

Vi stack iväg till Stockholms Södra och körde uppletande och lydnad med Susanne/Myzzko och Yvonne/Cobra.

Är nöjd med Zyrrans arbete i uppletandet och även på lydnaden. Hon har lite svårt med snabba sättanden i det blöta underlaget men med gott tålamod så går det bra.

Kl. 03.00 startade jag och Kenneth med Zyrran vår resa till Rättvik. När vi hade passerat Uppsala så kom snön och ju närmare vårt mål vi kom ju mer snö ramlade ner från himlen. Tur att man hade vinterdäck.

Vi var 8 tikar i bruksklass och samtliga fick 1:or i kvalitet och efter ett tag plockades 3 hundar bort från konkurrensen. Det slutade med att Zyrran placerade sig som 5:a och utan CK.

Hennes kritik blev rätt hyfsad med påpekaden på tunna lår(?) och ngt kort kors (?)

Så vid 11-tiden på förmiddagen så tog vi och började vår resa hem igen.

Sen sist har det varit en del bevakning, lydnad och och framför allt spår. 

I onsdags morse så ringde klockan tidigt men det är betydligt lättare att kliva upp ur sängen när man vet att man ska ut och träna hund än när man ska till sitt dagliga arbete. Just den här morgonen har jag tagit ledigt för att jag och Zyrran ska upp i luften och flyga!!!

Det är med stor spänning ska jag säga eftersom jag inte direkt är imponerad av högre höjder. Jag flyger en del i mitt arbete och jag tycker inte om det - men å andra sidan är det inte roligt att gå till tandläkaren heller. Men vissa saker måste man göra.

Zyrran har ingen som helst aning om vad som väntas. Hon gör som vanligt ända tills hon inser att jag har dragit på mig M90-kläderna. Då tänds en gnista i hennes ögon som annars brukar vara rätt trötta på morgonen vid den här tiden.

En sista check och vi åker mot Slagsta och färjan som ska ta oss över till Ekerö och vidare mot Färingsö och Skå. En del av kamraterna har redan anlänt flygplatsen och nu ska vi invänta planet som är på väg från Bromma.

Medans vi väntade så skulle samtliga hundförare lägga varsit spår till sina hundar – syftet är att se om hunden klarar av att arbeta efter flygturen. Spåren var inte mer än c:a   100 meter med valfritt föremål i slutet.

Eftersom vi är ganska många både certade hundar och även hundekipage under utbildning så har vi delats upp på olika dagar och Leif berättar med ett leende på läpparna att under gårdagen så började minsann planet att brinna vid starten på Bromma!!! Jag undrar tyst för mig själv om detta var information som måste delges innan vår flygning.....     

Helt plötsligt hör vi ett motorljud och samtliga riktar sina blickar upp mot himlen, jo där kommer ett flygplan. Jag släppte inte flygplanet med blicken då jag var väldigt nyfiken på landningen – något som känns ganska viktigt och den del av flygningen jag defenitivt inte gillar.

Med stor lättnad ser jag att piloten kan landa och mjukt dessutom. Nu börjar det kännas lite bättre. Naturligtvis så håller jag en ganska lugn fasad utåt och är ganska tacksam över att jag inte är första ekipage upp i luften. Det känns liksom lite bättre att piloten får vakna till ordentligt innan det är min tur.

Det pirrade lite extra när motorn varvades upp och vi började rulla för att sen ta rejält med fart och vips steg vi sakta men säkert. Jag insåg snabbt att jag verkligen kunde njuta av flygturen och jag var inte ens spänd över landningen som för övrigt var mjuk och fin.

Vad tyckte nu Zyrran om flygturen? Jo, det var som sagt inga problem med att ta sig in i planet och när jag var på plats och började rulla så la hon sig med framdelen av kroppen och huvudet i mitt knä. När vi i en av svängarna låg lite på sidan så lyfte hon snabbt på huvudetet och gjorde en kontroll för att sedan återgå till knät.

När vi var flög in för landning så lyfte hon återigen på huvudet men mer än så var det inte. Väl nere på marken så var det dags för spårarbete. Direkt iväg till spårstarten där lina och sele låg och väntade. Precis som jag anade så var inte heller spåret något problem och efter funnet slut så blev det en stunds väntan i bilen eftersom vi skulle upp i luften ytterligare en gång för att kontrollera om hunden har en negativ minnesbild eller inte.

Nu såg jag verkligen fram emot nästa flygtur och den gick lika bra som första rutten. Jag tror att en hund som är van att åka bil och trivs med det även klarar en flygtur. Problemet ligger nog hos oss hundförare som är galet medvetna om höjden den risk det skulle kunna innebära OM planet rätt som det va helt sonika inte vill vara med längre.

Inga av hundarna hade problem med vare sig flygtur eller spår och alla var nöjda med dagen och vi ser verkligen fram emot nästa flygövning under våren.

Vi körde sen vidare med ytterligare 4 spår och ett pass lydnad på eftermiddagen för att avsluta med patrullering i urban miljö.

Hon var trött när vi kom hem:-)

I torsdags förra veckan var det första dagen ute på HVSS. Vi körde lite planering på förmiddagen för att sen åka ut och ladda upp hundarna med lite motivationsövningar.

Patrullstig med spårupptag och belöning efter 50 meter. Inga tveksamheter med spårupptaget och lyckan var enorm när hon hittade kamprullen.

Nästa övning var spårupptag runt bil med föremål i spåret och även en figge i slutet. Zyrran jobbar runt bilen tar spårupptaget och börjar jobba med hög motivation.

Plötsligt hördes ett knak i skogsdungen framför oss. Zyrran släpper spåret – går fram och gör en fin markering med drag i kopplet. Jag berömmer och säger återigen ”Pass På” för att hon ska förstå att hon får gå ut.... men hon står kvar och jag hör ett litet muller från henne samtidigt som jag inser att hon vill verkligen inte gå ut.

En lätt irriterad matte, som naturligtvis muttrar något om ”dumma hund”  tar tillbaka henne till samma plats där hon har fått upp spåret vid bilen och den här gången följer hon spåret och viker av från skogsdungen. Nu hade jag många tankar i mitt huvud men låter henne fortsätta spåra. Efter en bit hittar vi ett föremål, efter ytterligare en sträcka även en figge??

Jag tittade på figuranten och ifrågasatte ljudet från skogsdungen. Till svar får jag: Det var vildsvin, såg du inte dom färska spåren?

Min hund har alltså markerat ljud från vildsvin men där slutade intresset – tack och lov. Jag som blev irriterad fast hon gjorde helt rätt. Man lär sig så länge man leverJ

Fredagens aktivitet på HVSS innebar att vi skulle transportera oss gående till området där vi skulle skydda objekt. Patrullering och sök runt byggnad. Zyrran hittade en sprängladdning som kunde rapporteras in. Det fanns även ett spårupptag där figurant även lagt ut ett slut.

Lördagen blev patrullstig med spårupptag. När Zyrran får spårupptaget och vi har konstaterat att hon vill fullfölja så rapporterades det in – efter en stunds väntan fick vi order om att fortsätta spåret ytterligare 100 meter – där hon även hittade föremål i spåret.

Efter 100 meter, stanna rapportera för att invänta vidare order. När ordern kom så skulle vi fortsätta 100 meter till. Ny rapport och ny väntan på order.

Tillbaka till patrullstigen var nästa besked. Sagt och gjort vi gick tillbaka och framme vid patrullstigen så avlämnades rapport för att få nästa order: Tillbaka till spåret och fortsätt spåra!!

Vi gick tillbaka till spåret och tog upp detsamma igen. Spåret fortsatte i skogen, ner på grusvägen för att senare fortsätta upp i skogen. Det blev några stopp på vägen för avlämnade av rapport och ny ordergivning.

Efter 2,5 timmes hårt arbete var Zyrran lite trött, med all rättJ. Spåret hade gått in i den andra gruppens patrullstig och hon tappade spåret. Jag meddelade att min hund behövde lite vatten och vila. Vi diskuterade om vi skulle slå en ruta för att fortsätta spåret men vi valde att inte göra det då Zyrran var trött och vi hade lite ont om tid.

Vi blev beordrade att gå ner på vägen och patrullera tillbaka hem.

Efter några meter dyker B-styrka (en person) upp och skottlossning är ett faktum. Zyrran och jag dyker ner för att ta skydd i diket. Jag tyckte det var en jättebra idé men om Zyrran fick välja så hade hon garanterat valt att förfölja figgen.

Gruppchefen meddelar ”Växelvis framryckning” och jag ger klartecken där jag ligger på magen i diket. Gruppchefen vrålar ”Framååt!” var av Zyrran rivstartar och jag fullkomligt åker på mage i diket bakom gruppchefen. Fick stopp på krigshunden och kunde sen fullfölja på behörigt avstånd i ett behagligare tempo.

Figgen blir utplockad ur skogen och till Zyrrans stora lycka så hade han hennes tennisboll i fickan – perfekt belöning.

Söndagen gav ny miljö att jobba i. Kolbotten och kraftstationen skulle bevakas. Vi kom till platsen och startade patrullering. Straxt efter starten ser vi eldrök. Två personer (läs figgar) eldade i skogen. Dessa två personer avvisades och vi fortsatte patrullering runt kraftstationen. Ingen åverkan hittades och Zyrran fick ingen indikation på att något fanns runt omkring objektet.

Måndagen blev mer intensiv. Fler olika övningar med patrullering och framför allt en massa eldöverfall. Vid framryckningarna går damen igång i 180 och jag har fullt upp med att hålla i henne – annars skulle hon nog vara först framme vid B-styrkan och avväpna dessa helt själv.

På kvällen blev de mer övningar. Bevakning av objekt som för vår del innebar en patrullstig i totalt mörker i 90 minuter. Jag är inte mörkrädd MEN jag ogillar vildsvinen som finns i området – dvs jag har fullkomlig ”Grisskräck”.  Inga svin sprang vi på under patrulleringen och det var ju skönt – även om vi hörde dom ganska ofta.

Väl tillbaka beordrades vi sittande bevakning och straxt efter så var det fullt krig. Skotten från AK4:orna dånade i natten och även några lysraketer sköts upp för att kunna röja B-styrkan.

Övningen avslutades och B-syrkan fick se sig besegrade – tillbaka till HVSS för övernattning och några timmars sömn.

Klockan var 05.15 när vi blev väckta med order: Uppsittning i bilarna om 5 minuter.

Den här gången var det transport ut till Bornsjön – på vägen ner blev det stopp – hinder på vägen med misstänkt sprängladdning. Vända bilar och åka runt.

Patrulleringen startade och Zyrran jobbade bra även om klockan inte va så mycket. Vinden låg helt stilla och ingen hund fick vittring på B-styrka men vi fick åter igen hopp undan och ta skydd. Eldöverfallet fortsätte under framryckning. Jag höll mig 25 meter bakom min grupp för att inte utsätta henne för mer än nödvändigt..... i den här frågan har jag och Zyrran inte samma uppfattning för hon vill framåt och gärna ligga först i framryckningen.

Byggnaden intogs och där blev vi satta på bevakning ut mot skogen. Efter en stund så avblåstes övningen och det blev frukost ute.

Jag och Zyrran var hemma vid lunchtid på tisdagen och vi la oss på soffan och sov ett par timmar.

Det har varit 6 dagar av nyttigheter för både mig och hunden. Jag behöver lära mig mer om stridsteknik och Zyrran får erfarenhet av att gå med folk både bredvid, bakom och framför.

Summan av dagarna var ”Mersmak” och att återgå till sitt ordinarie arbete var inte så lockande. Kan även meddela att Zyrran somnade i sängen där jag även hade vikt ihop massa tvätt..... 

Mycket har hänt under dom senaste veckorna. Vi har varit på diverse utställningar som jag nämnde sist och jag kan bara konstatera att dom flesta är väldigt generösa med att ge 2:or i kvalitet....

I vårt fall har det handlat om ”lösa armbågar” och jag kan ju konstatera att hon för tillfället har just det.

Kenneth och jag tog ju husvagnen till Norrköping och Nyköping för att ställa Zyrran. Vi hade himla trevligt och det var ju tur med tanke på resultatet. På lördagen i Norrköping var hon ensam hund i bruksklass och åkte ut på en slät 1:a. Domaren avslutade med att tala om för mig att det är en mycket bra hund jag har?????

På söndagen i Nyköping så var det en 2.a och enligt kritiken så fanns det bara fel på min prinsessa; fel kropp, fel huvud, fel färg, etc.

Biter i det sura äpplet och åker till Vallentuna och Minnesuställningen. Samma sak här, ut med en 2:a pga ”lösa armbågar”. Här avslutade domaren med kommentaren: Du ska ha en eloge för en mycket välvårdad och vältrimmad hund?????

Nu till det roliga: Zyrran och jag har varit på vår första övning ute på Berga. En hel dag med patrullering och genomsök. Med full stridsutrusning, ryggsäck, hörselkåpor och hjälm så var man lite trött i kroppen när man kom hem.

Igår var vi iväg på Rottweilerspecialen i Gävle. Några större förväntningar hade jag inte även om domaren gillade Zyrran från My Dog tidigare i år. Redan när kvalitetsbedömningen var klar och vi går ut med en 1:a så kände jag att jag kunde vara nöjd med dagen – visst är det konstigt vad kraven kan sjunkaJ Vi slutade som 5:a (Reserv) i bruksklass.

Åter till tråkigheter: MIN BIL HAR GÅTT SÖNDER!!!!!

Nu ska jag återgå till min lunch och försöka lösa problemet med bil till i kväll då jag ska på ringträning i Åkersberga.

Åkte iväg mitt på dagen och la ett spår till Zyrran. Dagens träning låg på många vinklar och en liggtid på 2,5 - 3 timmar. Körde även en uppletande ruta med 3 föremål innan jag åkte vidare till hundklubben nere vid Vattenverket i Norsborg.

En glad kamrat med svans :-)