Eddie & Zyrran

I torsdags förra veckan var det första dagen ute på HVSS. Vi körde lite planering på förmiddagen för att sen åka ut och ladda upp hundarna med lite motivationsövningar.

 

Patrullstig med spårupptag och belöning efter 50 meter. Inga tveksamheter med spårupptaget och lyckan var enorm när hon hittade kamprullen.

 

Nästa övning var spårupptag runt bil med föremål i spåret och även en figge i slutet. Zyrran jobbar runt bilen tar spårupptaget och börjar jobba med hög motivation.

 

Plötsligt hördes ett knak i skogsdungen framför oss. Zyrran släpper spåret – går fram och gör en fin markering med drag i kopplet. Jag berömmer och säger återigen ”Pass På” för att hon ska förstå att hon får gå ut.... men hon står kvar och jag hör ett litet muller från henne samtidigt som jag inser att hon vill verkligen inte gå ut.

 

En lätt irriterad matte, som naturligtvis muttrar något om ”dumma hund”  tar tillbaka henne till samma plats där hon har fått upp spåret vid bilen och den här gången följer hon spåret och viker av från skogsdungen. Nu hade jag många tankar i mitt huvud men låter henne fortsätta spåra. Efter en bit hittar vi ett föremål, efter ytterligare en sträcka även en figge??

 

Jag tittade på figuranten och ifrågasatte ljudet från skogsdungen. Till svar får jag: Det var vildsvin, såg du inte dom färska spåren?

 

Min hund har alltså markerat ljud från vildsvin men där slutade intresset – tack och lov. Jag som blev irriterad fast hon gjorde helt rätt. Man lär sig så länge man leverJ

 

Fredagens aktivitet på HVSS innebar att vi skulle transportera oss gående till området där vi skulle skydda objekt. Patrullering och sök runt byggnad. Zyrran hittade en sprängladdning som kunde rapporteras in. Det fanns även ett spårupptag där figurant även lagt ut ett slut.

 

Lördagen blev patrullstig med spårupptag. När Zyrran får spårupptaget och vi har konstaterat att hon vill fullfölja så rapporterades det in – efter en stunds väntan fick vi order om att fortsätta spåret ytterligare 100 meter – där hon även hittade föremål i spåret.

 

Efter 100 meter, stanna rapportera för att invänta vidare order. När ordern kom så skulle vi fortsätta 100 meter till. Ny rapport och ny väntan på order.

 

Tillbaka till patrullstigen var nästa besked. Sagt och gjort vi gick tillbaka och framme vid patrullstigen så avlämnades rapport för att få nästa order: Tillbaka till spåret och fortsätt spåra!!

 

Vi gick tillbaka till spåret och tog upp detsamma igen. Spåret fortsatte i skogen, ner på grusvägen för att senare fortsätta upp i skogen. Det blev några stopp på vägen för avlämnade av rapport och ny ordergivning.

 

Efter 2,5 timmes hårt arbete var Zyrran lite trött, med all rättJ. Spåret hade gått in i den andra gruppens patrullstig och hon tappade spåret. Jag meddelade att min hund behövde lite vatten och vila. Vi diskuterade om vi skulle slå en ruta för att fortsätta spåret men vi valde att inte göra det då Zyrran var trött och vi hade lite ont om tid.

 

Vi blev beordrade att gå ner på vägen och patrullera tillbaka hem.

 

Efter några meter dyker B-styrka (en person) upp och skottlossning är ett faktum. Zyrran och jag dyker ner för att ta skydd i diket. Jag tyckte det var en jättebra idé men om Zyrran fick välja så hade hon garanterat valt att förfölja figgen.

 

Gruppchefen meddelar ”Växelvis framryckning” och jag ger klartecken där jag ligger på magen i diket. Gruppchefen vrålar ”Framååt!” var av Zyrran rivstartar och jag fullkomligt åker på mage i diket bakom gruppchefen. Fick stopp på krigshunden och kunde sen fullfölja på behörigt avstånd i ett behagligare tempo.

 

Figgen blir utplockad ur skogen och till Zyrrans stora lycka så hade han hennes tennisboll i fickan – perfekt belöning.

 

Söndagen gav ny miljö att jobba i. Kolbotten och kraftstationen skulle bevakas. Vi kom till platsen och startade patrullering. Straxt efter starten ser vi eldrök. Två personer (läs figgar) eldade i skogen. Dessa två personer avvisades och vi fortsatte patrullering runt kraftstationen. Ingen åverkan hittades och Zyrran fick ingen indikation på att något fanns runt omkring objektet.

 

Måndagen blev mer intensiv. Fler olika övningar med patrullering och framför allt en massa eldöverfall. Vid framryckningarna går damen igång i 180 och jag har fullt upp med att hålla i henne – annars skulle hon nog vara först framme vid B-styrkan och avväpna dessa helt själv.

 

På kvällen blev de mer övningar. Bevakning av objekt som för vår del innebar en patrullstig i totalt mörker i 90 minuter. Jag är inte mörkrädd MEN jag ogillar vildsvinen som finns i området – dvs jag har fullkomlig ”Grisskräck”.  Inga svin sprang vi på under patrulleringen och det var ju skönt – även om vi hörde dom ganska ofta.

 

Väl tillbaka beordrades vi sittande bevakning och straxt efter så var det fullt krig. Skotten från AK4:orna dånade i natten och även några lysraketer sköts upp för att kunna röja B-styrkan.

 

Övningen avslutades och B-syrkan fick se sig besegrade – tillbaka till HVSS för övernattning och några timmars sömn.

 

Klockan var 05.15 när vi blev väckta med order: Uppsittning i bilarna om 5 minuter.

 

Den här gången var det transport ut till Bornsjön – på vägen ner blev det stopp – hinder på vägen med misstänkt sprängladdning. Vända bilar och åka runt.

 

Patrulleringen startade och Zyrran jobbade bra även om klockan inte va så mycket. Vinden låg helt stilla och ingen hund fick vittring på B-styrka men vi fick åter igen hopp undan och ta skydd. Eldöverfallet fortsätte under framryckning. Jag höll mig 25 meter bakom min grupp för att inte utsätta henne för mer än nödvändigt..... i den här frågan har jag och Zyrran inte samma uppfattning för hon vill framåt och gärna ligga först i framryckningen.

 

Byggnaden intogs och där blev vi satta på bevakning ut mot skogen. Efter en stund så avblåstes övningen och det blev frukost ute.

 

Jag och Zyrran var hemma vid lunchtid på tisdagen och vi la oss på soffan och sov ett par timmar.

Det har varit 6 dagar av nyttigheter för både mig och hunden. Jag behöver lära mig mer om stridsteknik och Zyrran får erfarenhet av att gå med folk både bredvid, bakom och framför.

 

Summan av dagarna var ”Mersmak” och att återgå till sitt ordinarie arbete var inte så lockande. Kan även meddela att Zyrran somnade i sängen där jag även hade vikt ihop massa tvätt.....