Eddie & Zyrran

Helgen har bjudit på glädje och panik! I lördags var planen att lägga ett "bra" spår till Zyrran och så blev det; jag knatade ut efter att jag med karta över området nogrant planerat spåret.

Spårupptag med patrullstig, upp på berg, berghällar, torr mossa, ner för berg, över stigar, täta granskogar, kärr, kalhyggen, ängar etc. Konstaterade vid slutet att spåret var 2500 meter och jag hade lyckats fördela dom 4 apporterna väl så styrde jag raka vägen hem för att dricka ett par liter vatten och svettas klart.

Efter 90 minuters liggtid tog jag med mig den eminenta spårhunden för att ta enligt mig det perfekta spåret.

Spårupptaget helt ok - inget baksår, hon spårade vidare MEN det var inte det vanliga draget i linan som jag är van vid när det gäller henne. Hon vimsade, flamsade och efter c:a 500 meter så åkte hon av spåret.

Jag blev sur, riktigt jäkla sur helt enkelt. Jag har en hund som jag alltid har litat på till 100% och nu 2 veckor innan certprovet så gör hon så här.......  man blir ju lite orolig!

Zyrran fick vara inne och jag gick ut och jobbade i trädgården istället.

Söndagen bjöd på övning ute på Berga. Jag var på plats redan kl. 07.00 och en timme senare höll vi på att träna på- och avstigning på båt. Zyrran är säker på foten och har inga problem med stegar eller trappor i båtarna.

Lite fika och sen bar det iväg med stridsbåt över till Märsgarn där vi basade upp hundarna och gick igenom vindsök på ö från båt.

Det kom en liten regnskur men det hindrade ju inte Zyrran för att "slampa" till sig med Bouvier-killen "Isak" uppe i basen - tur va väl att kejdorna var tillräckligt korta.... Andra hanar som pep eller ylade efter henne struntade hon i MEN så fort hon såg Isak kom små kärleksfulla pip från damen ifråga.......

Söka från båt är lite annorlunda - vindarna går visserligen ganska rakt med dom kan ändra riktning och man måste börja en bra bit ut för annars hamnar man i lä och då får ju hunden ingen vind att jobba med.

Mitt mål var att få Zyrran koppla på nosen och jobba - ngt som inte är helt självklart för hundarna då själva båtresan kan vara nog. Vi mitt kommando "pass på" så såg man hur hon startade sitt arbete och här var jag mer än nöjd - hon kunde fokusera även om det gungade och både segel- och motorbåtar  rörde sig väl synliga.

När hon sen (som grädde på moset) dessutom vindar in figgen på ön så blev jag ganska varm om hjärtat och gårdagens misslyckade spårförsök liksom blev en skitsak. Vid flera tillfällen vindade hon in figgen och får vi till fler träningstillfällen så kommer hon även att lära sig lokalisera figgen säkrare.

Nu hade vi lite tur eftersom vi skulle hämta upp figuranten för lunchrast så hon fick även se och hälsa på henne (figgen) och inte bara få synretning.

Under dagen gick vi även igenom "hårda spår" och körde ytterligare en vindmotivationsövning på land.

Det var inte bara en trött hund på söndagkvällen utan även matte var rejält slak efter alla nya intryck.

Idag efter jobbet gick jag ut med Jenny och Micke i skogen. Vi skulle lägga spår till kanaljerna.

Micke la ett ,inte så långt (400 m) till Zyrran medans jag la varsit spår till Lizza och Gucci.

Lizza och Gucci gjorde ett jättefint jobb med Jenny bak i spårlinan. Lizza började tom spåra innan starten så nu har poletten ramlat ner:-)

Sen var det Zyrrans tur. Det var med en klump i magen jag gick upp till spårstarten..... helt obefogat visade det sig. Hon fixade spåret galant, alla apporter (pinnar, nycklar, mobiltelefon) och med mycket bra fokus och drag i linan.

Lördagens spår var förmodligen bara en dipp..... fråga mig inte varför - Men även solen har ju fläckar...