Knepigt spår

På förmiddagen skulle Lotta J ut med Dagisgruppen här i skogarna där jag bor. Så när Lotta + massa barn klev in i skogen så la hon ett spår till mig och Zyrran. Knepigheten skulle inte vara massa vinklar och prylar utan "bara" lång liggtid (6 timmar) i ett område där många andra människor bor och rör sig.

Vi hade kommit överens om att hon skulle göra en rejäl uppspark samt sätta en snitsel på samma ställe.

När jag kom hem från jobbet så tog jag med mig Zyrran + sele och knatade iväg på bestämd plats. Med Lotta på telefon och en riktigt bra vägbeskrivning så letade jag snitsel..... men där hade någon kreativ person varit framme som tydligen inte kunde skilja på "mitt-och-andras".

Jag gjorde ett tappert försök att leta efter uppsparken som skulle var kraftig och synas väl men jag kunde inte hitta den. Jag är säker på att någon även hade tagit  "uppsparken" och stoppat i sin egen ficka.

Vid ett par tillfällen så var Zyrran nere och fick upp någon form av spår där det visade sig att Lotta J hade gått men dom små belöningarna fanns inte kvar. Tack Lotta för en bra insatts.... FAN ta idioten som inte kan hålla fingrarna i styr.

Att försöka hitta ett spårupptag efter Lotta var inte lätt.... Jag hade ingen aninge om vart hon hade gått och området var ju som sagt Harbrospåret och det går ju ett antal människor där per dag.

Muttrandes så gick jag och Zyrran vidare och tänka sig - på vägen tappade jag både patronhylsor och skinnflärpar och gissa vem som hittade dom????

En stunds lydnadsträning på ängen fixade vi till också. Inkallning med ställande, fritt följ och platsliggning med en hel hjord av pensionärer med stavar som knatade förbi som störning. Kändes bra så vi fortsatte trampa hem och återigen så tappade jag saker som Zyrran fick leta rätt på. Jag håller på att lära damen liggmarkering på föremål..... och det går lite hur som haver:-)

Men skam den som ger sig.

Väl hemma så körde vi lite kryp och där fick jag samma underbara känsla som igår. Det går framåt:-)


Nog med skryt angående min underbara, finfina, fantastiska lilla prinsessa..... som nu ligger och sover,  snart ska jag och Kenneth plocka fram Biabäddarna och lägga oss på golvet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0