Eddie & Zyrran

I morse åkte vi iväg till Märsta-Sigtunas BK för att ha premiär i lkl2. Vackert väder och en jätteglad rottweiler intog lydnadsplanen. Kommentarerna jag fick av människor runt omkring efter tävlingen var: Vilken härlig hund, pigg och mycket glad!!!

Det ska gudarna veta att hon var välidigt glad min lilla prinsessa. Historien började vid inkallning med ställande. Jag har verkligen inte haft något problem med det här momenten förrän idag..... Hiiit - roppade jag och min lilla dam startade så att grästovorna flög. Staannnna - kommenderade jag men min glada hund fortsatte glatt i 180 studsande och med ett brett flin över hela hennes vackra ansikte.

Vid apporteringen så tjuvade hon (igen) för att hämta apporten. När hon sen galopperar mot mig så väntar jag mig en snygg ingång i alla fall men se där gick jag bet. Hon fortsatte rakt förbi mig och tog ett extra varv på planen bredvid - tur att dom inte hade startat Elitklassen där än!!!

Ropade på min mycket glada hund som kom som ett skott tillbaka för att dra förbi åter igen för att göra ytterligare ett ärevarv åt andra hållet. Vid det här laget så hade folk runt omkring börjat att dra in sina hundar närmare sig för det var ju en livsfarlig galen rottweiler lös.

Vid nästa repa så kom hon in och avlämnade apporten utan problem och med en blick som sa: Det här är skitkul!!

Summan av dagen: Katastrofala poäng med en mycket glad rottweiler.

När vi kom hem så hade Zyrran ett annat mycket viktigt uppdrag: Massakrera 2 gamla ölbackar.... undra varför hon ser så oskyldig ut??

Denna "lilla" damen har sett till att jag numera är tvungen att tona håret för att dölja alla gråa hårstrån!! Men i morgon är det en nu dag!!