Känslan sitter kvar:-)
Igår var det dax för sista passet i ridhuset. Vi blev indelade i grupper på 3 personer. Man jobbade igenom ett ekipage i taget. För att minimera risken att Zyrran skulle ta belöningen och dra ärevarv (som hon kan göra i ren glädje) så satt vi helt enkelt fast hennes kong i kopplet. Vilket ös det blev på henne:-)
Vi har nu gått vidare i ställandet och jag har börjat jobba in henne på vänster sidan - hon gör det riktigt snyggt. Även med belöning bakom fungerar kanon - det gav stor effekt när någon annan kunde stå med leksaken bakom och börja kampa med henne så fort jag ropade "bra"!
Hennes läggande från stå har nu tagit form och och även här kan jag nu backa och kommendera och hon ligger kvar tills belöning kommer. Inkallningen är det som har gett mig ett smärre problem....... hon nästan välter mig när hon kommer farande. Precis när hon är framför mig så hoppar hon upp och vänder i luften för att slå ner rumpan i backen och eftersom hon kommer med sån fart så slår hon i mina ben.
I fotpositionen så märks det att hon verkligen koncentrerar sig för att göra rätt. Dom gångerna hon pendlar lite utåt så kan jag göra en halvhalt och hon återgår till rätt position. I fjärren så jobbar jag på att förminska mina handtecken - riktigt roligt nu när hon slänger sig ner och flyger upp utan att flytta rumpan:-)
Vi körde även igenom hoppet - här kör jag samma variant med att kasta boll snett bakåt.....
Zyrran fick mycket beröm i helgen:-) Framför allt för sin arbetsgläde men också för att hon är så trevlig och "söt"... Gissa om man sträckte lite extra på sig.
När det var en halvtimme kvar så var Zyrran trött *ler* Man märkte en skillnad eftersom det var lite varmare ute - det gick liksom åt mer vatten till hundarna. Zyrran fick gå in i bilen och vila och så körde jag igenom Eddie. Lite fjärr, inkallning, dumruta men även fotposition och "sluta-gnälla-övning".
Ikväll så är det Botkyrkaträning igen. Man har ju blivit lite taggad efter helgen.
