Eddie & Zyrran

På fredagen så kände jag inte för att åka till klubben och träna lydnad eller att gå någon längre prommis. Jag tog helt enkel Zyrran med mig in till T-Centralen för att möte Kenneth. Det var en mycket spännande resa, redan på bussen möter jag två tjejer i övre tonåren:

-Är det en äkta rottweiler?
- Ja, det är det.
- Jag hade en blandras schäfer/rottweiler, säger en av tjejerna.
-Jaha, säger jag.
- Han va så här liten när han var 6 månader och vi hämtade honom, sa hon och måttade upp c:a 20 cm mellan sina händer........ och han skulle bli så här hög, fortsatt hon medans hon måtta upp 150 cm med handen.
-Jaha, sa jag som valde att inte gå in och diskutera.
- Ja, du vet, blandraser blir ju mycket större, fortsatt hon och tittade allvarligt på mig.
-Jaha, svarade jag igen och höll mig för skratt.

Som tur va så stannade bussen nere i Tumba och det var dags att kliva av.

Vi fortsatte vår resa med tåget in till Centralen. Vi hamnade i ena änden på tåget och det visade sig att alla var postiva till hund även om jag nu hade en rottweiler. Det pratades och klappades och Zyrran mös rätt bra.

Själv hamnade jag i ett samtal med en äldre herre på 70+, en gammal jägare som tidigare hade haft en setter. Han berättade att hunden var helt värdelös på att apportera fågel, sen att hunden var döpt till "Balett" gav honom inte så mycket respekt  jaktlaget:-)

Han tittade på Zyrran och så kom det: Jag ser på hennes ögon att det är en mycket klok hund!!!

Vad säger man som hundägare? Jag nickade och log och höll med..... 

När vi kom fram till Centralen så var det socialträning på hög nivå. Även här stannade folk och skulle klappa och mysa med Zyrran. Man fick många frågor, framför allt av familjen vars 10-åring ville ha en rottweiler.

När vi var klara så insåg dom att det var inte rätt hundras för ett barn. Jag sa till dom att titta på Shetland Sheepdog istället och dom skulle in på Sheltie-klubbens hemsida och titta.

Hoppas vårat samtal resulterade att vi slipper läsa på Blocket om ytterligare en Rottweiler som ska omplaceras innan 1-års ålder.

När husse sen kom så tog vi tåget tillbaka till Tumba och gjorde fredagkväll.

På lördagen så var det spårdag med Sussie/Myzzko och Yvonne/Cobra. Ingela anslöt med Lotta J som hundförare och efter ett litet tag så kom även Jenny med Gucci och Lizza.

Yvonne la ett mycket roligt spår till Zyrran. Startade i diket följde vägen en bit för att sen gå rakt över den asfalterade vägen och vidare in i skogen. Spårövergången gick kanon och med tanke på att spåret var över 2 timmar gammalt. Resten av spåret gick i en mycket behaglig takt. En liten sväng över en åker, in i skogen igen, hon plockade alla föremål  utan tvekan.

Rätt som det e så ser jag ngt konstigt i spåret..... Jag tittar på Yvonne och frågar: Sitter det någon där??? Nä, sa hon och skakade på huvudet med ett stort leende i ansiktet.

Det visade sig att det "bara" hängde en gammal jacka på en pinne. Zyrran uppmärksammade jackan, spårade och stannade, tittade, spårade vidare, stannade, morrade.... osv.

Hon och jag jobbade oss fram, hon upplevde det lite jobbigt men kunde inte låta bli att gå fram och nosa, plockade föremålet som låg precis framför, spårade förbi jackan, men jag såg att hon hade koll på det "läskiga" och sen skakade hon av sig och fortsatte och spåra till 100%.

En mycket nyttig övning som jag gärna ser till att göra igen.

Vi körde även lite uppletande och innan vi åkte hem fick Zyrran umgås med sin mamma lite.

Eddie fick ett viltspår på ängen och det gick bra, ska verkligen försöka köra lite oftare med honom.



Idag var det bevakningsträning ute på HVSS. Långspår var dagens övning. Alla skulle lägga spår enligt certproven, 1500 meter, 4 föremål (plast, trä, metall, tyg).  Utan snitslar.

Kändes bra, jag tog med mig kompassen och hade bra kontroll på läget. Men vi får se det positivt att det vara var en som gick bort sig i dag, naturligtvis så kom hon till rätta och allt e frid och fröjd.

Jag fick ta Björns spår. Vid stigen satte jag ner henne, kopplade om och kommenderade: Pass På Före. Hon började gå fram på patrullstigen och vips ett spårupptag. 50 meter in såg jag dessutom den snitsel som markerade "stopp" - där vi skulle sela på och vänta 5 minuter.

Sen började Zyrran jobba, lugnt och bestämt. Idag kände jag verkligen den där känslan som man vill ha med sin hund i spåret: Att jag litar på henne till 100% och hon spårar och jag bara hänger med där bak.

Hon plockade alla 4 sakerna utan minsta tvekan. Vi hade färska viltsvinsspår i spåret, hon snurrade lite och kom sen på rätt köl. Hon mycket duktig på att återuppta spåret och jag lägger mig aldrig i.

När hon hittade sista föremålet så bröt jag ut i en glädjedans och det va nästan så att en liten tår kom. Hon är så jäkla bra.

Det blev även en patrullstig med ljudfigge för Zyrrans del och en stillasittande bevkning på 18 minuter.



En mycket härlig och händelserik helg.