Hemlängtan på jobbet....
Att ha ett arbete är något man ska vara tacksam över - jag vet det. Men samtidigt så har jag sån hemlängtan när jag är där så hälften vore nog. Jag skulle kunna tänka mig halvtid.....ekonomiskt skulle det inte vara något problem mer än att jag fick dra in på shoppandet:-)
Men man är väl aldrig nöjd. Det finns många arbetslösa som skulle ge vad som helst för ett arbete även om det skulle vara ett vikariat. Man när man har blivit 40+ så har man lärt sig att leva med att livet inte är rättvist.
Men i alla fall - väl hemkommen så möttes jag som vanligt av två glada hundar.... jag frågade min 16-åring här om dagen om varför inte han kommer springande mot mig när jag kommit hem....... Han tittar på mig med ett litet leende och säger helt kallt: Jag gör inte det för jag har fyllt 16!!!! Så enkelt va ju det!
Nåväl... plockade med mig hundarna för att ta en sväng och bestämmar mig för att gå till Tumba C. Planerna va att möta Kenneth där och han tog Eddie hem i bilen och jag skulle ta Kenneths busskort för att åka buss hem med Zyrran. Jättebra planerat om det nu inte va så att när jag väl kom till Tumba så ringer jag Kenneth för att höra var vi ska mötas och han har blivit försenad för det har naturligtvis strulat till sig på jobbet.
Det va ju bara att ta hundarna och gå hem igen men först satte vi oss på en bänk och bara socialtränade bland alla bussar som kom och gick. Vi träffade även en av SL:s chaufförer som kom fram med ett leende och hälsade på Zyrran. Han berättade att han själv hade haft en rottis-hane som blev 13 år. Chauffören försäkrades sig om att jag hade köpt en renrasig hund och att alla papperen va ok.
Några sträckor tränade ringträning:-) Vilken syn det måste ha varit att se en 40-årig kvinna med en sheltie galopperandes bredvid mig vilt skällande samtidigt som Zyrran springer i utsträckt koppel och jag efter, uppmuntrande ropa "FÖÖREE" - "BRAAA" - "DUKTIG TJEJ" - "FÖÖREE"
Hundarna och alla som såg oss hade nog roligt.
Nu är klockan över halv åtta och mina stackars barn ska få lite mat.... dom blir så tjuriga annars:-)
Men man är väl aldrig nöjd. Det finns många arbetslösa som skulle ge vad som helst för ett arbete även om det skulle vara ett vikariat. Man när man har blivit 40+ så har man lärt sig att leva med att livet inte är rättvist.Men i alla fall - väl hemkommen så möttes jag som vanligt av två glada hundar.... jag frågade min 16-åring här om dagen om varför inte han kommer springande mot mig när jag kommit hem....... Han tittar på mig med ett litet leende och säger helt kallt: Jag gör inte det för jag har fyllt 16!!!! Så enkelt va ju det!
Nåväl... plockade med mig hundarna för att ta en sväng och bestämmar mig för att gå till Tumba C. Planerna va att möta Kenneth där och han tog Eddie hem i bilen och jag skulle ta Kenneths busskort för att åka buss hem med Zyrran. Jättebra planerat om det nu inte va så att när jag väl kom till Tumba så ringer jag Kenneth för att höra var vi ska mötas och han har blivit försenad för det har naturligtvis strulat till sig på jobbet.
Det va ju bara att ta hundarna och gå hem igen men först satte vi oss på en bänk och bara socialtränade bland alla bussar som kom och gick. Vi träffade även en av SL:s chaufförer som kom fram med ett leende och hälsade på Zyrran. Han berättade att han själv hade haft en rottis-hane som blev 13 år. Chauffören försäkrades sig om att jag hade köpt en renrasig hund och att alla papperen va ok.
Några sträckor tränade ringträning:-) Vilken syn det måste ha varit att se en 40-årig kvinna med en sheltie galopperandes bredvid mig vilt skällande samtidigt som Zyrran springer i utsträckt koppel och jag efter, uppmuntrande ropa "FÖÖREE" - "BRAAA" - "DUKTIG TJEJ" - "FÖÖREE"
Hundarna och alla som såg oss hade nog roligt.
Nu är klockan över halv åtta och mina stackars barn ska få lite mat.... dom blir så tjuriga annars:-)
Kommentarer
Trackback
