Eddie & Zyrran

...sin hund är inget konstigt. Det är många med mig som har starka känslor för sina hundar. Sen ska jag inte sticka under stolen med att min familj (läs "barnen och min goa man") går före mina 2 fyrbenta kamrater. Naturligtvis så ingår hundarna i familjen även hos oss.

Men om man nu bortser från barnen och övriga familjen så är det en gränslös kärlek man hyser till hundarna. Men även den största kärleken kan svikta. När jag kom hem från jobbet i tisdags så fick jag ett par sekunders kärleksdipp beträffande rottweilern "Zyrran".  Hon låg på den röda madrassen i hallen, vit om nosen och ett fint hål i väggen. Återigen tackar vi för att vi väntade med att renovera:-) Natten mellan lördag och söndag så mumsade hon duntäcke - en hel ruta tömd på dun som har gått den naturliga vägen. Tror det va uppfödaren Ingela som nämnde något om att "man har aldrig tråkigt med en rottweiler"....så sant, så sant.

I måndags så hade vi vår sedvanliga träningsgrupp. Vi var många så vi fick dela upp oss i 2 grupper. Eddie kändes mycket stabil i det fria följet. Marias Seiko har fått en mycket snygg inkallning med galopp på båda sträckorna.

Zyrran fick stå över träningen och bara följa med upp och fika i klubbstugan eftersom hon markerar lite på vänster bak - det gick lite vilt till i valphagen i söndags. Ingen svullnad eller ömhet men lite hård i en muskel.

Nu ser jag en markant förbättring för varje dag. Nu syns det endast om du vet om det..... och tittar väldigt noga. Men det är ju inte lätt att ta korta koppelpromenader med en Turboweiler:-) Vi har lite olika åsiker om detta med lugna promenader.